Hehe, det blrv ingen långlivad blogg det här inte...
Ja vill byta länk på den så nu är länken: http://dagensoljud.blogspot.se/
Alla ni två som läser redan läser mina inlägg kom ihåg att gå dit istället i fortsättningen:)
torsdag 29 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
Okej, första Dagens Oljud... "Sagan Om Världens Mest Hypade Band" av Charta 77
Charta 77 är garanterat ett av min barndoms största hjältar... Inte för att alla deras skivor och låtar alltid var sådär "OMG RAMLA IHOP OCH DÖ AV LYCKA"-bra, men å andra sidan gjorde dom ju typ en miljon skivor, så det vore väl skumt om dom lyckades med allihop...
Här är skivans spotifylänk: Charta 77 – Sagan om världens mest hypade band
Jag är en smula irriterad för att spotify inte känner igen att skivan jag har på min hårddisk är exakt samma som ligger ute på spotify och ersättar spotifylänkarna med mp3orna jag har där, men, men, pobody's nerfect...
"Sagan om världens mest hypade band" skulle lätt kunna få pris för den mest onödigt långa och bökiga titeln på en skiva, men låtarna är ändå väldigt bra vill jag minnas. Charta hade fått för sig att världen tydligen behövde en punk-musikal så de knåpade ihop en. Tanken är att man ska lyssna på en låt, sedan läsa lite sagostund i skivans booklet, och sedan lyssna på nästa låt, och sedan läsa lite till i bookleten. Tyvärr får man inte med bookleten på spotify, så köp skivan om du fortfarande kan.
Alla låtexter på skivan handlar om något i musikalens huvudpersoners liv, och handlingen i historien är helt enkelt att tre snubbar startar ett rockband, blir kända, byter ut några medlemmar i bandet, och till sist dör nån, som det brukar vara i sådana här historier.
"arga barn" inleder skivan, och är ett slags ouvertyr till historien... Ouvertyrer brukar vara en sammanfattning av all musik man är på väg att får höra, men inte i detta fallet. Det är en ösig och skrikig historia (så skrikig som Per Granberg kan vara vill säga) Stressiga och hårda verser och refränger pausas med moshiga partier till bryggor, och kompletteras med ett bra moshparti framåt slutet.
Texten handlar om musikindustrin i stort, som den såg ut innan pirateri började utmana hur vi lyssnade på musik. Stora bolag upptäcker mer eller mindre duktiga musiker, formar dom som dom vill ha dom, och släger dom åt vargarna när de inte genererar mer pengar.
"Sagan om världens mest hypade band del 1"... Som ett litet pausnummer, mysigt, lugnt gitarrspel med trevliga mjuka trummor...
"spelar ingen roll"... Ordentligt garage-röjigt treackords låt:) Blir glad av det här, charta var vid det här laget hyfsat skickliga musiker, men garagebandet de sjunger om var inte det, och den här låten emulerar några glada amatörers första och lyckade försök att göra en ösig låt:)
"sagan om världens mest hypade band del 2"... Samma låt som del 1 i princip, en ny text bara... Texten behndlar hur det fiktiva bandet ger sig iväg till sin första spelning på nån slags "battle of the bands" grej i nån grannskola som de inte går i.
"skyll inte på regnet" ... Finurliga basgångar är kul, medans resten av musiken manglar på i vanligt tempo.
texten är lite sorglig om hur det fiktiva bandet misslyckas totalt med sin spelning. Allt går åt helvete för dom. Överlag en inte allt för spännande historia, vare sig musikaliskt eller textmässigt.
"Är vi fel?"... Första lugna låten, om man inte räknar med de två paus-trudelutterna som vart med tidigare. Klart inspirerad av gammal blues-rock'n'roll, skulle kunna kännas skönt med lite lägre tempo ifall de tidigare låtarna haft ett ordentligt ös, men det har dom ju inte riktigt haft. Verserna skulle kunna vara hämtade från någon slags bluesfarbror ifall dessa sjöng på svenska, medans refrängerna är typ samma sak fast med lite mer tryck.
Gillar trots allt den här låten, Per Granberg har inte en särskilt imponerande röst, men han vet att göra det bästa av de resurser han har:)
Texten handlar om att det fiktiva "hypade" bandet börjar så smått repa ihop igen, återhämtar sig från nederlaget efter deras första spelning och börjar bli rätt bra på sina kommande spelningar.
"Månadens smak"... Låten börjar med en väldigt funky basgång, och sångaren börjar sedan rabbla en samling ord... Det skulle kunna låta lite som rap, ifall man som jag inte är alltför bevandrad i den genren... Folk som gillar "riktig" rap skulle säkert skratta åt denna, haha. Refrängen är en glad och bölig historia som bryter av mot det monotona verserna, och lyfter låten en del.
Jag gillar kontrasterna mellan refränger och verser i denna trudelutt, men var överlag är det den inledande basgången som räddar låten.
"sagan Om Världens Mest Hypade Bande Del 3" samma låt en tredje gång på samma skiva... Tack och lov är den kort... Den tredje gången samma låt kommer har dom också lagt till lite störningsljud för att få låten att låta lite skitigare... En indikation på vart handlingen i musikalen är på väg.
Texten handlar om att bandet träffar en stor skivbolagschef som pratar om bandstrategier och marknadsföring och bandet i fråga fattar ingenting men låtsas ändå vara med på noterna.
"två utav tre"... Jag tror att det är Stefan Sundström som sjunger på denna låt... Låten inleds med bara Stefans basstämma sjungande om hur han gillar bandets sound och att de säkert kan bli nånting av bandet ifall de bara gör sig av med en bandmedlem och generellt gör allt han säger.
Strax brakar musiken loss, och är rolig och ösig att lyssna på. Det är en pauslåt som är över lika snabbt som den börjar.
"så pratade dom väder"... En ensam gitarr ackompanjerar sångaren som sjunger glatt om hur en person förråds av sina vänner och sparkas ur bandet. roligt med kontraster, trots den glada tonen i sångarens röst hör man att personen det sjungs om blir mer och mer knäckt. Överlag en peppig rocklåt som jag gärna lyssnar på om och om igen.
"Det går fort när sländor dör"... Nu börjar stämningen mörkna och bli trevligt otrevlig:) Texten beskriver att bandet hamnar högst upp på alla poppislistor. Den relativt mörka refrängerna och verserna gör återigen den roliga grejjen med kontraster, då dom beskriver något trevligt med en ledsam stämning. Men det påpekas ändå i texten att det bara är ytan som är vacker för bandet, allt som kastas upp ska komma ner, och alla sagor har ett slut.
Nu när jag skriver detta inser jag för första gången refernsen till sländor i låttiteln, dom lever ju inte särskilt länge, precis som många av dessa one-hit-wonders band...
"Jag är gud" Oooooh, detta är helt klart höjdpunkten på skivan för mig:) Något metal-inspirerad låt med en text om en man vars självförtroende är för stort för honom själv. I love this:) Självsäkerheten som blåsits upp alltför fort och som man bara vet kommer krossas lättare än en ballong alldeles strax. Musiken ger känslan av att flyga omkring bland molnen och vara bäst i världen, ända fram till slutet när det snarare ger känslan av att bakfyllan kommer slå till hårdare än någon kan tro.
"sagan om världens mest hypade band del 4" Ååh, hurra, jag trodde att jag inte skulle få höra samma låt för en fjärde gång, å gu, så löcklig jag blidde...
Fjärde och sista gången vi hör denna samma låt känns den litelite långsammare än tidigare och är definitivt skränigare och skitigare än de andra gångerna vi hört den. texten handlar numera om hur killen som skrek att han var gud i förra låten förlorar sig i ett virrvarr av festande, supande och svinande och är långt ifrån samma lugna, trevlig och oskyldiga trudelutt som första gången vi hörde den... Så, i guess, det finns en poäng med att ha låten med fyra gånger, när man gradvis förändrar den på det sättet som det gjorts här.
"dit solen aldrig når"... Ännu en gästsångare... En klar kvinnoröst sjunger att "nu vill han hitta hem till därifrån dom kom"... Tyvärr har jag glömt vem hon är som sjunger och gud förbjude att jag lägger två minuter av min värdefulla tid för att googla skiten. Hon sjunger bra iallafall. Låten brakar igång efter hennes intro, och Per maler på som han brukar, i en helt okej rocklåt, innan kvinnan tar över igen och sjunger refrängen som låter misstänkt likt introt...
Texten handlar om hur någon i bandet hoppar av bandet och lär sig göra något annat än att spela rock'n'roll och blir fritidspedagog istället. Refrängerna drar ner tempot, men det är ändå en bra låt.
"han var ju gud"... Mörkt, långsamt, deppigt och uppgivet... Absolut inte vad man väntar sig när man lyssnar på en punkskiva, men å andra sidan väntar man sig inte en musikal när man lyssnar på en punkskiva heller...
Extremt långsam låt, och sångaren anstränger sig märkbart för att låta så deppig han bara kan, vilket resulterar i att han låter mer som nån slags skadskjuten bergsget än en sångare... Men det passar låten och ger en känsla av uppgivenhet som verkligen hör till en sådan här låt om självmord och självömkan. Låten avslutas med ett nyhetsinslag som beskriver hur den sista originalmedlemmen i bandet, han som "var gud" hittats död och ingen bryr sig riktigt om det. Vilket känns väldigt passande.
"tre utav fem - ung och död"... En rolig avslutande bonuslåt, återigen med Stefan Sundström (tror jag) på sång. Glatt förklarar han hur man ska bete sig för att tjäna så mycket pengar som möjligt på att en musiker dör. Reunion med de lverlevande bandmedlemmarna. Sälj t-shirtar med den döde på. Länka upp den dödes ansikte på internet.
Avslutingsvis... Den här skivan var klart bättre när jag var liten... Och med liten menar jag 18 år. Tolv år senare är skivan fortfarande bra, men punk-musikal kommer nog inte bli särskilt inne det här årtiondet heller...
Här är skivans spotifylänk: Charta 77 – Sagan om världens mest hypade band
Jag är en smula irriterad för att spotify inte känner igen att skivan jag har på min hårddisk är exakt samma som ligger ute på spotify och ersättar spotifylänkarna med mp3orna jag har där, men, men, pobody's nerfect...
"Sagan om världens mest hypade band" skulle lätt kunna få pris för den mest onödigt långa och bökiga titeln på en skiva, men låtarna är ändå väldigt bra vill jag minnas. Charta hade fått för sig att världen tydligen behövde en punk-musikal så de knåpade ihop en. Tanken är att man ska lyssna på en låt, sedan läsa lite sagostund i skivans booklet, och sedan lyssna på nästa låt, och sedan läsa lite till i bookleten. Tyvärr får man inte med bookleten på spotify, så köp skivan om du fortfarande kan.
Alla låtexter på skivan handlar om något i musikalens huvudpersoners liv, och handlingen i historien är helt enkelt att tre snubbar startar ett rockband, blir kända, byter ut några medlemmar i bandet, och till sist dör nån, som det brukar vara i sådana här historier.
"arga barn" inleder skivan, och är ett slags ouvertyr till historien... Ouvertyrer brukar vara en sammanfattning av all musik man är på väg att får höra, men inte i detta fallet. Det är en ösig och skrikig historia (så skrikig som Per Granberg kan vara vill säga) Stressiga och hårda verser och refränger pausas med moshiga partier till bryggor, och kompletteras med ett bra moshparti framåt slutet.
Texten handlar om musikindustrin i stort, som den såg ut innan pirateri började utmana hur vi lyssnade på musik. Stora bolag upptäcker mer eller mindre duktiga musiker, formar dom som dom vill ha dom, och släger dom åt vargarna när de inte genererar mer pengar.
"Sagan om världens mest hypade band del 1"... Som ett litet pausnummer, mysigt, lugnt gitarrspel med trevliga mjuka trummor...
"spelar ingen roll"... Ordentligt garage-röjigt treackords låt:) Blir glad av det här, charta var vid det här laget hyfsat skickliga musiker, men garagebandet de sjunger om var inte det, och den här låten emulerar några glada amatörers första och lyckade försök att göra en ösig låt:)
"sagan om världens mest hypade band del 2"... Samma låt som del 1 i princip, en ny text bara... Texten behndlar hur det fiktiva bandet ger sig iväg till sin första spelning på nån slags "battle of the bands" grej i nån grannskola som de inte går i.
"skyll inte på regnet" ... Finurliga basgångar är kul, medans resten av musiken manglar på i vanligt tempo.
texten är lite sorglig om hur det fiktiva bandet misslyckas totalt med sin spelning. Allt går åt helvete för dom. Överlag en inte allt för spännande historia, vare sig musikaliskt eller textmässigt.
"Är vi fel?"... Första lugna låten, om man inte räknar med de två paus-trudelutterna som vart med tidigare. Klart inspirerad av gammal blues-rock'n'roll, skulle kunna kännas skönt med lite lägre tempo ifall de tidigare låtarna haft ett ordentligt ös, men det har dom ju inte riktigt haft. Verserna skulle kunna vara hämtade från någon slags bluesfarbror ifall dessa sjöng på svenska, medans refrängerna är typ samma sak fast med lite mer tryck.
Gillar trots allt den här låten, Per Granberg har inte en särskilt imponerande röst, men han vet att göra det bästa av de resurser han har:)
Texten handlar om att det fiktiva "hypade" bandet börjar så smått repa ihop igen, återhämtar sig från nederlaget efter deras första spelning och börjar bli rätt bra på sina kommande spelningar.
"Månadens smak"... Låten börjar med en väldigt funky basgång, och sångaren börjar sedan rabbla en samling ord... Det skulle kunna låta lite som rap, ifall man som jag inte är alltför bevandrad i den genren... Folk som gillar "riktig" rap skulle säkert skratta åt denna, haha. Refrängen är en glad och bölig historia som bryter av mot det monotona verserna, och lyfter låten en del.
Jag gillar kontrasterna mellan refränger och verser i denna trudelutt, men var överlag är det den inledande basgången som räddar låten.
"sagan Om Världens Mest Hypade Bande Del 3" samma låt en tredje gång på samma skiva... Tack och lov är den kort... Den tredje gången samma låt kommer har dom också lagt till lite störningsljud för att få låten att låta lite skitigare... En indikation på vart handlingen i musikalen är på väg.
Texten handlar om att bandet träffar en stor skivbolagschef som pratar om bandstrategier och marknadsföring och bandet i fråga fattar ingenting men låtsas ändå vara med på noterna.
"två utav tre"... Jag tror att det är Stefan Sundström som sjunger på denna låt... Låten inleds med bara Stefans basstämma sjungande om hur han gillar bandets sound och att de säkert kan bli nånting av bandet ifall de bara gör sig av med en bandmedlem och generellt gör allt han säger.
Strax brakar musiken loss, och är rolig och ösig att lyssna på. Det är en pauslåt som är över lika snabbt som den börjar.
"så pratade dom väder"... En ensam gitarr ackompanjerar sångaren som sjunger glatt om hur en person förråds av sina vänner och sparkas ur bandet. roligt med kontraster, trots den glada tonen i sångarens röst hör man att personen det sjungs om blir mer och mer knäckt. Överlag en peppig rocklåt som jag gärna lyssnar på om och om igen.
"Det går fort när sländor dör"... Nu börjar stämningen mörkna och bli trevligt otrevlig:) Texten beskriver att bandet hamnar högst upp på alla poppislistor. Den relativt mörka refrängerna och verserna gör återigen den roliga grejjen med kontraster, då dom beskriver något trevligt med en ledsam stämning. Men det påpekas ändå i texten att det bara är ytan som är vacker för bandet, allt som kastas upp ska komma ner, och alla sagor har ett slut.
Nu när jag skriver detta inser jag för första gången refernsen till sländor i låttiteln, dom lever ju inte särskilt länge, precis som många av dessa one-hit-wonders band...
"Jag är gud" Oooooh, detta är helt klart höjdpunkten på skivan för mig:) Något metal-inspirerad låt med en text om en man vars självförtroende är för stort för honom själv. I love this:) Självsäkerheten som blåsits upp alltför fort och som man bara vet kommer krossas lättare än en ballong alldeles strax. Musiken ger känslan av att flyga omkring bland molnen och vara bäst i världen, ända fram till slutet när det snarare ger känslan av att bakfyllan kommer slå till hårdare än någon kan tro.
"sagan om världens mest hypade band del 4" Ååh, hurra, jag trodde att jag inte skulle få höra samma låt för en fjärde gång, å gu, så löcklig jag blidde...
Fjärde och sista gången vi hör denna samma låt känns den litelite långsammare än tidigare och är definitivt skränigare och skitigare än de andra gångerna vi hört den. texten handlar numera om hur killen som skrek att han var gud i förra låten förlorar sig i ett virrvarr av festande, supande och svinande och är långt ifrån samma lugna, trevlig och oskyldiga trudelutt som första gången vi hörde den... Så, i guess, det finns en poäng med att ha låten med fyra gånger, när man gradvis förändrar den på det sättet som det gjorts här.
"dit solen aldrig når"... Ännu en gästsångare... En klar kvinnoröst sjunger att "nu vill han hitta hem till därifrån dom kom"... Tyvärr har jag glömt vem hon är som sjunger och gud förbjude att jag lägger två minuter av min värdefulla tid för att googla skiten. Hon sjunger bra iallafall. Låten brakar igång efter hennes intro, och Per maler på som han brukar, i en helt okej rocklåt, innan kvinnan tar över igen och sjunger refrängen som låter misstänkt likt introt...
Texten handlar om hur någon i bandet hoppar av bandet och lär sig göra något annat än att spela rock'n'roll och blir fritidspedagog istället. Refrängerna drar ner tempot, men det är ändå en bra låt.
"han var ju gud"... Mörkt, långsamt, deppigt och uppgivet... Absolut inte vad man väntar sig när man lyssnar på en punkskiva, men å andra sidan väntar man sig inte en musikal när man lyssnar på en punkskiva heller...
Extremt långsam låt, och sångaren anstränger sig märkbart för att låta så deppig han bara kan, vilket resulterar i att han låter mer som nån slags skadskjuten bergsget än en sångare... Men det passar låten och ger en känsla av uppgivenhet som verkligen hör till en sådan här låt om självmord och självömkan. Låten avslutas med ett nyhetsinslag som beskriver hur den sista originalmedlemmen i bandet, han som "var gud" hittats död och ingen bryr sig riktigt om det. Vilket känns väldigt passande.
"tre utav fem - ung och död"... En rolig avslutande bonuslåt, återigen med Stefan Sundström (tror jag) på sång. Glatt förklarar han hur man ska bete sig för att tjäna så mycket pengar som möjligt på att en musiker dör. Reunion med de lverlevande bandmedlemmarna. Sälj t-shirtar med den döde på. Länka upp den dödes ansikte på internet.
Avslutingsvis... Den här skivan var klart bättre när jag var liten... Och med liten menar jag 18 år. Tolv år senare är skivan fortfarande bra, men punk-musikal kommer nog inte bli särskilt inne det här årtiondet heller...
Okej, andra inlägget?
BLogger är hittils lite förvirrande... Har vart medlem här i den respektabla tiden fem minuter... Varför ser detta skrivfönster inte alls ut som det skrivfönstret jag skrev i alldeles nyss?
Första inlägget
Jag har aldrig bloggat förut, men har fått för mig att det är dags att börja.
Nu när mina barndomshjältar mer och mer börjar dyka upp på spotify, som jag spenderar ganska skrämmande mycket tid på tänkte jag att jag kan ju skriva om den musiken jag lyssnar på där.
Det kommer bli mycket svensk punk, lite utländsk punk, en del tvspelsmusik, en del hårdrock och en del annat, gamla skivor jag inte hört, nya skivor jag inte hört och en del gamla skivor som jag älskat, glömt och återupptäckt och en massa trams som jag lyssant på sedan jag var en osnuten skitunge och fortfarande inte kommit över.
Please Enjoy!
Nu när mina barndomshjältar mer och mer börjar dyka upp på spotify, som jag spenderar ganska skrämmande mycket tid på tänkte jag att jag kan ju skriva om den musiken jag lyssnar på där.
Det kommer bli mycket svensk punk, lite utländsk punk, en del tvspelsmusik, en del hårdrock och en del annat, gamla skivor jag inte hört, nya skivor jag inte hört och en del gamla skivor som jag älskat, glömt och återupptäckt och en massa trams som jag lyssant på sedan jag var en osnuten skitunge och fortfarande inte kommit över.
Please Enjoy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)